Ursiderna
Det finns ett antal meteorskurar som är synliga under året, givet väder (klart / yr / sat24) och månens fas och tillgången av tillräckligt mörka platser att observera ifrån. De är associerade med en punkt på kvällshimlen som kallas radiant och är punkten som kan uppfattas som den skenbara källan för flödet. Den punkten ligger alltid i en stjärnbild som oftast är källa till skurens namn. Ofta - men inte alltid (kvadrantider och geminider är undantag) - har meteorskurar en komet som associerat objekt.
Ursiderna
Ursiderna pågår 17-24 december och har sitt maximum 22 december. De första dokumenterade observationerna utfördes under tidigt 1900-tal av William F Denning. Dess associerade objekt är kometen 8P/Tuttle. Radianten (RA 14h 28m, Dec +76°) ligger i stjärnbilden Lilla Björn. Dess förväntade max-intensitet är drygt 10-20 st per timme.
Observation
Den 19 december är det halvmåne och 27 december fullmåne så den kanske kan störa. Utöver en plats med så lite ljusföroreningar som möjligt behöver man ingen speciell utrustning för att se meteorskurar egentligen. I december är kvällarna mörka, men vädret kan vara lite ocharmigt.
Som exempel skulle man kunna ta sig till en mörk plats med vänner eller familj, ta med sig ett par solstolar och filtar och kanske varm dryck. Ifall man har en liten fältkikare kan man ta med sig den som bonus. Den behövs inte för meteorskur, men man kan till exempel kolla på Messier 45 / Plejaderna / Sjusystrarna / Melotte 22 (RA 03h 47m, Dec +25°) i stjärnbilden Oxen.
Ifall man har en systemkamera och ett stativ kan man lämpligen försöka fånga Ursiderna. Ett vidvinkel eller högst ett normal fungerar fint och det är bara att mata på med 30s-exponeringar och kolla resultatet efteråt. Ett förslag på tag ifall man tänker lägga ut material på sociala medier är #Ursids.
