Homo Sapiens anses ha funnits sedan ett par hundratusen år och vi har varit bundna till jordens yta fram tills nyligen. Den första bemannade flygningen med luftballong ägde rum på 1780-talet, sommaren år 1900 var det premiär för Zeppelinare och 1903 lyckades bröderna Wright göra den första flygningen med plan. Även med dessa tre teknologier rörde vi oss relativt lågt i atmosfären.
Inom skönlitteraturen finns verk av exempelvis Jules Verne och H G Wells om rymdresor, vilket inspirerade filmskapare som Georges Melies att göra filmer (exempelvis A Trip to the Moon (1902, Frankrike, 0h 13m)).
William Leitch (Skottland) publicerade 1861 sin 'A Journey Through Space' som anses vara det första teoretiska förslaget om raketbaserade rymdresor. Konstantin Tsiolkovsky (Ryssland), Robert Esnault-Pelterie (Frankrike), Robert H Goddard (USA), Hermann Oberth (Tyskland), Herman Potocnik (Slovenien), Wernher von Braun (Tyskland) och Sergei Korolev (Ryssland) anses vara pionjärer när det gäller rymdfart och raketer.
Man kan förstås hävda att det under 1900-talet fanns politiska intressen bakom satsningar på rymdfart, och att det finns militära tillämpningar av ballistik, artificiella satelliter, raketer och möjligheten att skjuta upp saker i omloppsbana. Rymdkapplöpningen anses ägt rum under perioden 1957 - 1975 mellan USA och Sovjetunionen som en del av kalla kriget. Samtidigt har vi fått möjlighet till civila tillämpningar som GPS, dioder, transistorer, integrerade kretsar och vetenskapliga experiment och ökade kunskaper.
Man kan tänka sig olika skäl / syften att skicka upp något från jorden, och man skulle kunna gruppera dessa exempelvis som 'militärt', 'civilt' eller 'forskning' men oavsett vilket så kan man dela upp systemet i 'uppskjutningsteknologi' och 'nyttolast'. Målet kan vara en kastbana (suborbital) där man inte avser att nå omloppsbana, att hamna i omloppsbana runt jorden, eller att lämna jorden för vidare färd ut i rymden. I de fall man har mänskliga passagerare har man rimligtvis högre krav på säkerhet, och ambitonen att dessa överlever och återkommer levande till jorden.
Oavsett syfte behöver nyttolasten lämna jordens yta, och för det behövs raketdrift. Arbete har förekommit i olika länder. Paris Gun var en tidig Tysk teknik som användes under slutet av första världskriget mot Frankrike. Dess räckvidd var drygt 120 km, och maxhöjden drygt 40 km.
Under andra världkriget arbetade tyskarna med V2-raketen och från hösten 1944 användes dessa, främst mot London och Antwerpen.
Vid ett av tyskarnas tester den 13 juni 1944 landade en V2-raket i Bäckebo i Småland, och dess vrak analyserades vid KTH innan det skickades vidare till England. Den 20 juni lyckades tyskarna skicka upp en V2 som passerade Karmanlinjen och blev därmed det första människotillverkade föremålet i rymden (dess maxhöjd var 189 km).
Efter kriget samlade britterna ihop tillräckligt mycket material från V2-projektet för att kunna skicka upp tre eller fyra V2 från Cuxhaven i norra Tyskland. Även USA och Sovjet försökte ta tillvara det de kunde från tyskarnas raketforskning. Eftersom Tyska Peenemunde låg på Sovjetsidan efter kriget skickade Sovjet dit sina bästa raket-ingenjörer för att utnyttja att tyskarnas forskning bedrivits där.
Mellan 1949-1955 arbetade USA med Viking-raketerna, totalt 12 stycken skjöts upp - de flesta från White Sands i New Mexico.
Från 1953 och fram till 1960-talet använde USA Redstone-raketer.
I slutet av juli 1955 deklarerade Dwight Eisenhower att USA hade för avsikt att skjuta upp en artificiell satellit (han fattade beslut om NASA först hösten 1957), och efter drygt en vecka - i början av augusti 1955 fattade även politbyrån beslut om att Sovjet också skulle skapa en artificiell satellit.
Sovjet satsade på att vidareutveckla sin R-7 till 8K71PS och 8A91 för sina obemannade Sputnik-sonder.
I USA tävlade projekten Orbiter och Vanguard som drevs inom US Army, US Navy och US Naval Research Laboratory.
Sputnik 1 (NSSDCA/COSPAR 1957-001B) skickades upp den 4 oktober 1957 från Baikonur i södra kazakstan. Syftet var primärt ett tekniskt Proof of Concept snarare än vetenskapligt eller militärt.
Sputnik 2 (NSSDCA/COSPAR 1957-002A) skickades upp den 3 november 1957 från Baikonur i södra kazakstan. Hunden Laika var med på den här sonden, och syftet var biovetenskapligt.
Sputnik 3 (NSSDCA/COSPAR 1958-004B) skickades upp den 15 maj 1958 från Baikonur i södra kazakstan. Syftet var vetenskapligt och mätningar handlade om förhållanden vid den övre atmosfären.
Explorer 1 (NSSDCA/COSPAR 1958-001A) skickades upp 1 februari 1958 från Cape Canaveral i Florida. Det var den tredje sonden i rymden, och den första från USA. Sonden var den första som mätte ett fenomen som kom att kallas Van Allen bältena.
Vanguard 1 (NSSDCA/COSPAR 1958-002B) skickades upp 17 mars 1958 från Cape Canaveral i Florida.
Explorer 3 (NSSDCA/COSPAR 1958-005A) skickades upp 26 mars 1958 från Cape Canaveral i Florida.
Explorer 4 (NSSDCA/COSPAR 1958-003A) skickades upp 26 juli 1958 från Cape Canaveral.
Vanguard 2 (NSSDCA/COSPAR 1959-001A) skickades upp 17 februari 1959 från Cape Canaveral.
Explorer 6 (NSSDCA/COSPAR 1959-004A) skickades upp 7 augusti 1959 från Cape Canaveral.
Vanguard 3 (NSSDCA/COSPAR 1959-007A) skickades upp 18 september 1959 från Cape Canaveral.
Pioneer bestod av ett par delprojekt mellan 1958-1978, varav Pioneer 10 och Pioneer 11 kanske är mest kända, som är två av de människotillverkade föremål som befinner sig längst från jorden.
Pioneer 1 (NSSDCA/COSPAR 1958-007A) skickades upp 11 oktober 1958 från Cape Canaveral, och var den första sonden som skickades upp i Nasas regi. Syftet var att nå omloppsbana kring månen, men man missade.
Pioneer 5 (NSSDCA/COSPAR 1960-001A) skickades upp 11 mars 1960 från Cape Canaveral. Syftet var att nå omloppsbana kring solen, och man låg strax innanför jordens omloppsbana (och excentriciteten var högre). Dessutom bekräftades existensen av det interplanetära magnetfältet.
Sovjetunionens Luna-program pågick 1959 - 1976 där målet var att skicka sonder till månen.
Luna 2 (NSSDCA/COSPAR 1959-014A) skickades upp den 12 september 1959 från Baikonur i kazakstan, och var den första sond att nå månens yta.
Luna 3 (NSSDCA/COSPAR 1958-002B) skickades upp den 4 oktober 1959 från Baikonur i kazakstan, och var den första sond att fotografera månens baksida.
Korabl-Sputnik 1 (NSSDCA/COSPAR 1960-005A) - även känd som Sputnik 4 - skickades upp den 15 maj 1960 från Baikonur i södra kazakstan. Syftet var primärt tekniktest.
Korabl-Sputnik 2 (NSSDCA/COSPAR 1960-011A) - även känd som Sputnik 5 - skickades upp den 19 augusti 1960 från Baikonur i kazakstan. Syftet var primärt tekniktest och biologi. Sonden hade 2 hundar, 40 möss och två råttor samt växter.
Korabl-Sputnik 3 (NSSDCA/COSPAR 1960-017A) - även känd som Sputnik 6 - skickades upp den 1 december 1960 från Baikonur.
Korabl Sputnik 4 (NSSDCA/COSPAR 1961-008A) - även känd som Sputnik 9 - skickades upp den 9 mars 1961 från Baikonur.
Korabl Sputnik 5 (NSSDCA/COSPAR 1961-009A) - även känd som Sputnik 10 - skickades upp den 25 mars 1961 från Baikonur.
Vostok 1 (NSSDCA/COSPAR 1961-012A) - skickades upp den 12 april 1961 från Baikonur, och därmed blev Yuri Gagarin den första människan i rymden.
Vostok 2 (NSSDCA/COSPAR 1961-019A) - skickades upp den 6 augusti 1961 från Baikonur, och därmed blev Gherman Titov den första personen att vistas drygt ett drygt i rymden.
Tyazhely Sputnik (NSSDCA/COSPAR 1961-002A) - även känd som Sputnik 7 - skickades upp den 4 februari 1961 från Baikonur i kazakstan. Syftet var att skicka en prob till Venus, men tekniska problem gjorde att man stannade i en låg bana runt jorden.
Venera 1 (NSSDCA/COSPAR 1961-003A) - även känd som Sputnik 8 - skickades upp den 12 februari 1961 från Baikonur. Det var den första farkost som passerade Venus (19 maj samma år), men man hade tappat radiokontakten innan passagen så man fick ingen data.