Perseiderna
Meteorskurar
Det finns ett antal meteorskurar som är synliga under året, givet väder (klart / yr / sat24) och månens fas och tillgången av tillräckligt mörka platser att observera ifrån. De är associerade med en punkt på kvällshimlen som kallas radiant och är punkten som kan uppfattas som den skenbara källan för flödet. Den punkten ligger alltid i en stjärnbild som oftast är källa till skurens namn. Ofta - men inte alltid (kvadrantider och geminider är undantag) - har meteorskurar en komet som associerat objekt.
Perseiderna
Perseiderna pågår cirka tre veckor och har sitt maximum 12 augusti. Den första dokumenterade observationen gjorde kineserna för knappt tvåtusen år sedan. Dess associerade objekt är kometen 109P/Swift-Tuttle. Radianten (RA 03h 04m, Dec +58°) ligger i stjärnbilden Perseus. Dess förväntade max-intensitet ligger på upp till 100 st per timme.
Observation
Den 12 augusti månen halv och nästan längst bort i sin fas så den stör förhoppningsvis lite. Utöver en plats med så lite ljusföroreningar som möjligt behöver man ingen speciell utrustning för att se meteorskurar egentligen. I augusti börjar kvällarna bli mörka igen, och vädret är oftast behagligt.
Som exempel skulle man kunna ta sig till en mörk plats med vänner eller familj, ta med sig ett par solstolar och filtar och kanske varm dryck. Ifall man har en liten fältkikare kan man ta med sig den som bonus. Den behövs inte för meteorskur, men man kan till exempel kolla på Messier 45 / Plejaderna / Sjusystrarna / Melotte 22 (RA 03h 47m, Dec +25°) i stjärnbilden Oxen.
Ifall man har en systemkamera och ett stativ kan man lämpligen försöka fånga Perseiderna. Ett vidvinkel eller högst ett normal fungerar fint och det är bara att mata på med 30s-exponeringar och kolla resultatet efteråt hemma. Ett förslag på tag ifall man tänker lägga ut material på sociala medier är #Perseids.
